lelvisen

ja, jag skriver ett snabbt litet inlägg..
Idag består dagen av BVC, ska väga lill killen själv på vågen som är i ett annat rum.
Bara för att lugna mig själv.
Och för att jag vill se så han inte går ner då han inte fått ersättning mer än en gång.
Ska hänga och vika lite tvätt.
Gå en lång promenad med mina sötisar.
Laga mat och diska.
Och, oj just det.
VI HAR KÖPT HUS!!!!!!!!!!!!!!!!!
SÅ, Ronnie ska skriva på papperen på måndag, så får vi väl se när vi börjar greja i ordning :)
Skönt med en gräsmatta till Elvis, den k*te.
Han gnäller, sniffar, slickar (ute på gräset där tjejerna urinerat!), rullar sig i allt.
Sen när vi är på väg hem så har han jätte bråttom hem till sin "pipphund".
Snacka k*tbock!

Så tack och lov så blir inte Willes första jul på röda HSB. Tack Gud!
Vi har fått nya grannar över oss, behöver jag säga vad det är för nåt?
Hmm, ska bli skönt att komma härifrån.

Jag har även förlorat en gammal klasskamrat, som valde att ta sitt liv. Tyvärr gick han på droger. Han kanske kände att han inte kunde slita sig fri från dom, så det fanns ingen annan utväg. Jag vet inte, jag pratade aldrig med honom längre. Jag träffade honom dagen före, på kvällen på affären. Jag gav honom en blick som sa mer än tusen ord. Han och min kusin kom fram och hälsade och kollade på Wille. Jag frågade hur dom mådde, (dom skulle aldrig göra det i normalt tillstånd för det skulle dom inte våga.) och frågade om dom mådde bra av sig själva eller om det var nåt som hjälpte dom på traven?! För ingen av dom hade någon verklighets uppfattning.
jag är sån, jag hatar allt som har med droger att göra.
Så länge folk håller på med dom så länge behöver inte dom prata med mig.
Jag står för det, ibland lite för starkt då jag blir elak istället.
Men det är väl kanske inte synd.
Jag hatar det, och vad det gör med människor som är underbara. Människor som är värda så mycket mer.
Jag blir så arg, arg över att dom väljer att förstöra sitt liv!
Nu sitter hans vänner här vid oss och sörjer, och försvinner in i den där j*la dimman som förstörde hans liv, som fick honom att ta sitt liv. Borde det inte vara en väckarklocka?
 Jag har lust att bara slå dom i huvudet och få dom att förstå.
Få dom att öppna ögonen.
Men det går inte, istället ger jag dom en blick. En blick som säger allt vad jag tycker om dom.
Att jag hatar det, dom för det dom gör.
Vackra, snälla människor som förstör sig själva.
Usch, det är tragiskt.
Jag kan inte säga att jag sörjer, men jag har en klump i magen.
Hade jag vetat där i affären att det var absolut sista gången jag såg honom, så hade jag gett honom en kram istället för att fråga om han knarkat bort alla hjärnceller.
Jag hade sagt att han var en bra människa egentligen.
Ytterligare en själ som försvunnit, en själ som inte orkat med livet.
Ytterligare en själ som är bra.
Jag hoppas att han har det bättre nu, att han är som han var när han mådde bra.
Men jag kommer aldrig glömma när vi gick i sjuan och han skällde ut oss för att vi rökte!
Förstod vi inte vad det gjorde med våra kroppar?
Han var snäll, blyg och osynligt omtänksam.
På nåt sätt kommer jag att sakna honom, som den han var då.
För nu kände jag inte honom längre.
Visste bara vad han hette och vad han gjorde.
Tragiskt..
21 år gammal och hade inget att leva för.

Jag Älskar dig William, och jag är glad att jag har dig! Hur dåligt jag än skulle må så är du min solstråle som gör livet värt att kämpa för!