lelvisen

Kollar vi på film och passar min lillebror hemma hos mamma :)



Bilden är från jämt nyss :)

Ja, vi satt och pratade igår jag, Emma och Emelie (hon har inte barn.) om att vi längtar liksom till att få gå ut, inte för att dricka, festa loss för det anser vi att vi inte behöver göra men bara för att få göra oss i ordning, fixa håret och ha fina kläder på sig.
Standarden nu är ju mysbyxor och ett linne, så man är redo för att när som helst slänga fram mjölkmaskinerna.
Skorna måste ju vara gå vänliga så vi kan vara ute med våra godingar.
Vi älskar ju våra bebisar, självklart.
Men tänk vilken lyx att ha lite mascara på sig och borstat hår.
Igår letade jag efter min hårborste, men jag hittade den inte.
Frågade Ronnie när han kom hem, då låg den i mitt badrumsskåp!
Haha, jag duschar ju och lägger sen på lite deo sen får håret vara.
Vem har tid att reda ut mitt skat bo?
Sen insåg jag att jag har nog inte borstat håret dom senaste veckorna.
Haha.
Men jag tycker mer om att pussa på min lille kille, jag får väl helt enkelt hoppas på att Ronnie älskar mig lite även fast jag ser ut som ett skogstroll :P
Han har börjat förska sätta sig upp, och gud vad han brummar när han efter halva vägen drattar åt sidan.
Och så vänder han sig medvetet på mage, men när han ska därifrån sen så går det inte riktigt som han vill och då kommer det där brummandet igen.
haha, hel charmig.
Vi har fått tagit ur liggdelen i barnvagnen och lagt en madrass över sittdelen.
Han har växt ur den, och den skulle vi ju kunna ha tills han var ett halvår!
Pyttsan heller.
Men han ligger mycket skönare nu med kudde :)
Det ser så gött ut och jag skulle inte tacka nej till att byta med honom!
Hahaha..
Det är så mysigt att ligga i sängen länge på morgonen och bara mysa.
Han borrar in hela ansiktet och tar min hand lägger den under hakan och vi ska ligga så nära som möjligt!
Finns inget som slår det.

Nej, nu har han vaknat.
Dags att slänga fram mjölkisarna igen.
Om två veckor får han börja med smak portioner :)
Spännande..

Svarar på kommentarer senare :)

Kram på er

Ja, det kan man verkligen säga.
Ifrån halv tolv till halv tio tror jag :)
Men jag och Wille tycker ju det är så roligt att umgås med Emma och Stina :)
Vi har ju så himla mycket gemensamt.
Det har iaf varit en härlig dag..

Nu ligger mina killar och sover, R har ju jobbat för första gången på 4 veckor idag.
Själv har jag tagit mig en välbehövlig dusch (de tar ett tag innan man kommer in i vardags rutinerna igen), och lagt på lite lack på naglarna.
Det är min lyx, och det tänker jag behålla.


Hur kommer det att vara sen?
Som vanligt, eller har du ändrat dig?
Jag hoppas så att du ser det här som en räddning, en räddning från dig själv.
Ett uppvaknande.
Du ska bevisa att du klarar dig till 100 % innan jag någonsin tänker lita på dig.
Bara för att du klarar en vecka så betyder inte det att du fixat det.
Jag sätter mig inte i skiten igen, jag har all anledning att må bra just nu och tänker inte låta en som du förstöra det.
Aldrig mer kan du såra mig, jag har stängt av allt som har med dig att göra.
Den här gången är jag stark, stark att veta du kanske inte klarar det.
Jag är stark.
Jag har tagit mig ur det, och vet du?
Det är det djupaste fräschaste andetaget jag tagit på länge.
Jag känner mig fri.
Hoppas du snart gör detsamma.
För den du är egentligen, den älskar jag.

God natt och sov så gott.

Ja, det får vi snart.
Av mamma, pappa, lillebror och systerson.
Dom ska komma hit och äta tacos, chokladpudding,vaniljglass, grädde och jórdgubbar :)
Ska kolla på vi hade iaf tur med vädret igen.
Hoppas den är bra, är inte allt för kär i svenska filmer.
Men min lillebror tycker det är roligare och älsklingen fick välja film så varför inte.
Antar att det är för åker runt i en husbil och dom är ganska lika mamma och dom :P
Hoppas vi får en bra kväll iaf, eftersom att pappa snart åker.
Hmm, det kommer bli full rulle i våran tvåa :P
Dom har hunden med sig också, blir roligt för Elvis de :)

Kommer väl med uppdatering i morgon om hur kvällen var :)
Om det går som jag vill så kanske bilder också :)

Kramar
hoppas ni får en fin lördag :)

Ja, eftersom ronnie haft dom symtomen så får han inte ta i Wille.
Nu har han bara ont i magen, men jag tror att det är för att hans semester är slut och det är dags att börja jobba på måndag.
Lite pyskiskt sådär ni vet.


Idag har jag flyttat spjälsängen och ställt den alldeles intill min sida av sängen så jag kan ta, se och känna på honom ändå.
Den blåa spöklampan får följa med den också.
Det är det bästa köpet vi gjort.
Den har varit på vareviga natt sen Wille kom till världen.
Man ser lagomt mycket, och den lyser inte så starkt. :)
Utmärkt.
Införskaffad på IKEA för den som vill veta :)
Den laddar på dagarna och är utan sladd på nätterna.
Jag har redan ångest, men man kan ju alltid testa.
Trivs vi inte med det jag och Wille, då får han ju flytta till våran säng igen.


Idag ska vi ha lite fredags mys, och gå lång promenad ikväll :)

Skriver kanske mer sen :)

Ja, nu sitter vi i Kungshamn på Solvikens camping.
Det var så otroligt skönt att få duscha!
Vi sov ju på en Rasta parkering inatt.
Denna campingen är mycket mysig faktiskt.
Det är så skönt att få komma hemirån lite.
Sitter ju där en del :P
Haha..
I morgorn ska vi gå på Smögen bryggorna. :)
Ronnie säger att jag är den enda i typ hela världen som inte gått på dom.
?
Hmm, jaja..
Vi har nyss käkat lite pizza och så har lillskiten ätit. :)
Nu är det någon som sitter och spelar gitarr och sjunger. :)
Haha, måste ut och kolla.
Jag är ju utanför 50 skyltarna!!!
:D
Hahaha..
Nej, skriver väl mer i kväll.
Hoppas jag kan få in bilderna på datorn så ska ni få se :)

Kram på er.

Ja, då var det där med sprutorna äntligen över.
Usch, jag längtar inte tills 6 månaders sprutan.
Hela ungen blev röd!
Stackarn, han gråt så han tappade andan.
Åh, så ledsna vi var jag och min lille kärlek.
Som tur är så är ju BVC  sköterskan himla snäll och lugn, och jag tycker mycket bra om henne.
Jag litar på henne, men vilken ångest jag hade när jag bytte blöja hemma och skulle sätta på honom byxorna innan vi skulle åka!
Där låg han på skötbordet och skrattade och var go och glad,  tölade som bara den.
Medans jag gjorde i ordning honom för det fasanfulla!
Det är ju för att han inte ska bli sjuk, och det är värt det den där lilla stunden men ack så ont det gör i hjärtat!
Han såg så ledsen ut, och bara gapade och gråt.
Känslan vi båda hade då är oförklarlig.
Ronnie fick hålla i honom, för jag skakade bara.
Jag vet, jag låter jätte löjlig och jag gör det 100 ggr värre än vad det var.
Men att se och höra mitt barn gråta är samma som att hugga mig rätt i hjärtat.
Men nu är det gjort, och han kan behöver inte bli sjuk :)
Min älskling som är 65 lång, och väger 6742.
Han följer sin kurva på pricken..
Våran BVC tant berömmer oss alltid för att han är så fin, inte många barn som är så fina.
Söta, men inte vackra och fina.
Det säger hon att våran lille kille är, han är underbart fin!
*Rak i ryggen, 2 meter lång och grymt stolt mamma*
(Egentligen krokig rygg, kort och tjock men fortfarande stolt mamma! :))

Ja, då går vi över till husbil.
Det blev så att vi åkte iväg med husbilen ändå (den är fixad), när vi såg att Wille inte fått nån feber och sådär.
Självklart frågade vi våran BVC tant först!
Tempen och alvedon är med ifall att!
Just nu åker vi,  och är på väg mot Grebbestad.
Wille sover som en stock, och vi är snart framme.
Det ska bli skönt att göra annat än att sitta hemma i lägenheten med alla galna speciella grannar vi har.
Det är mysigt måste jag säga, den är ganska så liten men perfekt för oss.
Tack snälla mamma och pappa för att vi får låna den!

Har  jag någon gång berättat om mig själv?
Många ser mig som en otroligt konstig människa.
Ja, jag är ju inte direkt normal. :P
Men jag är ingen bortskämd liten skit som alltid fått som jag velat.
Finns dom som tror det, bara för att jag ibland har en grym osäkerhet som gör att jag blir.. ja, hur ska jag säga?
Konstig!
Mitt namn är Eva Therese Andersson.
Jag är 20 år och har en son som heter William, en sambo med namnet Ronnie och hunden Elvis.
Jaha tänker ni, det vet vi ju redan ?
Och kom ihåg, det jag berättar gör jag inte för att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara att man aldrig ska yttra sig om något man inte vet.
Det är inge synd om mig, eller min familj. Vi har lärt oss både det ena och det andra.
För ca 22 år sedan träffade min mamma en norsk.
Dom var tillsammans 1 år ( ?? inte helt säker!) när dom bestämde sig för att skaffa barn.
När min mamma var i tredje månaden sa norsken att hon får välja mellan honom och barnet.
Ja, eftersom jag sitter här och skriver tror jag ni förstår vad hon valde?
Norsken fick packa sina saker och dra!
När jag var ca 1 år träffar hon en ny man, ifrån Grums.
60 mil ifrån där hon då bodde. (Jämtland)
Dom började träffas, och fattade tycke för varandra.
Dom gifte sig, flyttade till Grums och skaffade barn.
Min lillebror Robin, ni vet han söta ? :)
Allt var bra, tills denna mannen jag och mina äldre syskon kallar pappa kom på att alkohol var väldigt kul.
Alkoholen tog över hans liv.
Han sket i allt.
Han söp bort allt.
Jag kommer så väl ihåg när han söp som bara den.
Jag och min familj låg i vårat hus, på 2 madrasser på golvet i vardagsrummet alla så nära varann som möjligt var.
Varför?
Värmen var avstängd, det var svin kallt.
Jag svimmade när jag gick i lågstadiet.
Varför?
Jag hade inte ätit på hela helgen.
Vi fick hämta vatten hos våra grannar.
Varför?
Vattnet var avstängt.
Det här var vardag för oss.
Vi har varit med om både det ena och det andra.
Människor som kommit hem och gapat och skrikit, dom har varit fulla och sökt efter pappa.
Min mamma har en whiplash (stavas det så?) som gör att hon inte kan jobba.
Hon har ingen utbildning så det är inte så lätt heller.
Ingen ska någonsin döma min mamma, hon gjorde allt för oss.
Om vi någon gång var hungrig, så var hon 4 ggr så hungrig (4 barn).
När jag kom upp i tonåren vände jag ifrån att ha varit en jätte blyg liten sak som bara var otrevlig och var ute och slogs.
Jag fick göra ADHD ( inget jag är stolt över) test, mina lärare i Säffle (bytte från Jättesten, bråkade för mycket  där.) tyckte jag behövde det.
Om jag har ADHD?
Nej, koncentrationssvårigheter och då psykiska besvär som jag tog ut på någon när jag fick tillfälle.
Nu får ni inte missförstå mig, jag slängde mig inte över någon och startade bråk.
Ofta var det mina vänner som hamnade i trubbel och jag försvarar alltid mina nära och kära.
Men jag tog alltid tillfälle i akt, det ska jag inte sticka under stol med.
Istället för en smäll blev det ett par.
Jag fick gå en aggresions kurs som heter ART för att lugna ner mig, och den funkade.
Tyvärr lite för bra, nu är jag istället mer tillbakadragen och blyg.
Vilket gör att många tycker att jag är bortskämd.
Människor som hackar på mig, kommer med kommentarer som jag vet inte är snällt menat, tro mig jag känner direkt när någon inte tycker om mig så blir jag så otroligt osäker.
Men ska man jobba med någon så får man helt enkelt fortsätta försöka, försöka visa sitt rätta jag.
Inte lätt ska jag säga, när folk tar saker för givet om mig.
Jag hoppas ni fått en uppfattning om mig, och hur jag är som person.
Idag älskar jag mitt liv, ni har  ju sett kort på min absoluta kärlek. Sonen så klart :)
Ronnie har gjort så himla mycket för mig.
Och för det är jag honom så himla tacksam!

Nu stannade vi, här ska sovas :)