lelvisen

Ja eftersom William har världens bästa pappa så har han ju så klart lärt sig att säga pappa också :)
Hahaha, varje gång det låter pappapappapa så lyser Ronnie upp som världens lyckligaste människa.
Men jag måste dock säga att det blir lite mer känsligt när han gråter för ingenting utan bara för att gnälla lite, och så har nån liten tår i ögat, tittar på mig och säger mamma. Ibland bara MAMM! :)
Och då är mamma snabb att lyfta upp och pussa sig galen på den där lilla sötnosen hon har.
Som har blivit såå stor! Jisses, tiden går ju fort som attan.
Men jag njuter av varje stund och jag älskar William så det nästan gör ont i mig.
Jag kan bara sitta och titta på honom i timmar, och så ler han och tölar som bara den.
Jag behöver bara skriva det för att få massa tårar i ögonen.
Denna lilla killen har gjort så mycket för mig, jag är så mycket lyckligare. Jag tar  livet med en klackspark.
Jag har lättare för allting. För det finns inget dåligt så länge jag har min lille kille.
Förstår ni vad jag menar?
Är det motgång så klarar jag/vi den galant för vi har världens bästa lilla kille som gör vårat liv så mycket enklare.


Vi fick åka till akuten i lördags, han hade fått lite gröt på morgonen, och lite potatis och palsternacka vid middag.
Och han blev som en tomat i hela ansiktet, som gick ner över bröst och mage. Han blev trött, hängig, och glansig i ögonen, men ingen feber eller andnings besvär eller nånting.
Så vi ringde rådgivningen, och hon frågar om vi har långt till sjukhuset, njae 20 min säger jag.
Okej, men ni får åka till akuten och ni har en mobiltelefon att ta med va om ni måste ringa ambulans på vägen?
Mitt hjärta stannade och jag blev så nervös!
Jag lyckades hålla mig någorlunda lugn, (det menat att jag inte hysterigråt!) men när vi var på väg in så lugnade det ner sig otroligt mycket och när vi var framme så var det nästan inget kvar alls av det röda!
Men vi fick prata med en läkare, och dom kollade syresättningen och den var det inge fel på, och då sa han att mest troligt är han allergisk mot mjölkprotein, komjölk. Så nu blir det inga mer smakisar förrens jag vet vad som inte är bra!
Vi skulle få en remiss men ingen blir väl chockad över att den inte kommit än? Och jag hoppas så att Ronnie är ledig när vi ska göra stickprover.
Min lilla kille.
Men detta var tills han är ca 2 år.
Har jag inte fått nåt på måndag så ringer jag själv!

På lördag är det även dags för dopet, ca65 personer som kommer.
Mestadels Ronnies närmaste släktingar.
Utav alla dom människorna är det väl kanske 15-20 som är mina närmaste.  :P
Ronnie har en stor släkt och ändå är det liksom inte ens i närheten av hälften!!!
Oj, ja nervös börjar jag väl bli men det är mest för att det är så mycket människor och hur Wille ska reagera.

Hmm, det var väl allt för idag men får försöka skriva snart igen.
Trevlig helg iaf :)