Spruta, husbil och har jag berättat?

Ja, då var det där med sprutorna äntligen över.
Usch, jag längtar inte tills 6 månaders sprutan.
Hela ungen blev röd!
Stackarn, han gråt så han tappade andan.
Åh, så ledsna vi var jag och min lille kärlek.
Som tur är så är ju BVC  sköterskan himla snäll och lugn, och jag tycker mycket bra om henne.
Jag litar på henne, men vilken ångest jag hade när jag bytte blöja hemma och skulle sätta på honom byxorna innan vi skulle åka!
Där låg han på skötbordet och skrattade och var go och glad,  tölade som bara den.
Medans jag gjorde i ordning honom för det fasanfulla!
Det är ju för att han inte ska bli sjuk, och det är värt det den där lilla stunden men ack så ont det gör i hjärtat!
Han såg så ledsen ut, och bara gapade och gråt.
Känslan vi båda hade då är oförklarlig.
Ronnie fick hålla i honom, för jag skakade bara.
Jag vet, jag låter jätte löjlig och jag gör det 100 ggr värre än vad det var.
Men att se och höra mitt barn gråta är samma som att hugga mig rätt i hjärtat.
Men nu är det gjort, och han kan behöver inte bli sjuk :)
Min älskling som är 65 lång, och väger 6742.
Han följer sin kurva på pricken..
Våran BVC tant berömmer oss alltid för att han är så fin, inte många barn som är så fina.
Söta, men inte vackra och fina.
Det säger hon att våran lille kille är, han är underbart fin!
*Rak i ryggen, 2 meter lång och grymt stolt mamma*
(Egentligen krokig rygg, kort och tjock men fortfarande stolt mamma! :))

Ja, då går vi över till husbil.
Det blev så att vi åkte iväg med husbilen ändå (den är fixad), när vi såg att Wille inte fått nån feber och sådär.
Självklart frågade vi våran BVC tant först!
Tempen och alvedon är med ifall att!
Just nu åker vi,  och är på väg mot Grebbestad.
Wille sover som en stock, och vi är snart framme.
Det ska bli skönt att göra annat än att sitta hemma i lägenheten med alla galna speciella grannar vi har.
Det är mysigt måste jag säga, den är ganska så liten men perfekt för oss.
Tack snälla mamma och pappa för att vi får låna den!

Har  jag någon gång berättat om mig själv?
Många ser mig som en otroligt konstig människa.
Ja, jag är ju inte direkt normal. :P
Men jag är ingen bortskämd liten skit som alltid fått som jag velat.
Finns dom som tror det, bara för att jag ibland har en grym osäkerhet som gör att jag blir.. ja, hur ska jag säga?
Konstig!
Mitt namn är Eva Therese Andersson.
Jag är 20 år och har en son som heter William, en sambo med namnet Ronnie och hunden Elvis.
Jaha tänker ni, det vet vi ju redan ?
Och kom ihåg, det jag berättar gör jag inte för att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara att man aldrig ska yttra sig om något man inte vet.
Det är inge synd om mig, eller min familj. Vi har lärt oss både det ena och det andra.
För ca 22 år sedan träffade min mamma en norsk.
Dom var tillsammans 1 år ( ?? inte helt säker!) när dom bestämde sig för att skaffa barn.
När min mamma var i tredje månaden sa norsken att hon får välja mellan honom och barnet.
Ja, eftersom jag sitter här och skriver tror jag ni förstår vad hon valde?
Norsken fick packa sina saker och dra!
När jag var ca 1 år träffar hon en ny man, ifrån Grums.
60 mil ifrån där hon då bodde. (Jämtland)
Dom började träffas, och fattade tycke för varandra.
Dom gifte sig, flyttade till Grums och skaffade barn.
Min lillebror Robin, ni vet han söta ? :)
Allt var bra, tills denna mannen jag och mina äldre syskon kallar pappa kom på att alkohol var väldigt kul.
Alkoholen tog över hans liv.
Han sket i allt.
Han söp bort allt.
Jag kommer så väl ihåg när han söp som bara den.
Jag och min familj låg i vårat hus, på 2 madrasser på golvet i vardagsrummet alla så nära varann som möjligt var.
Varför?
Värmen var avstängd, det var svin kallt.
Jag svimmade när jag gick i lågstadiet.
Varför?
Jag hade inte ätit på hela helgen.
Vi fick hämta vatten hos våra grannar.
Varför?
Vattnet var avstängt.
Det här var vardag för oss.
Vi har varit med om både det ena och det andra.
Människor som kommit hem och gapat och skrikit, dom har varit fulla och sökt efter pappa.
Min mamma har en whiplash (stavas det så?) som gör att hon inte kan jobba.
Hon har ingen utbildning så det är inte så lätt heller.
Ingen ska någonsin döma min mamma, hon gjorde allt för oss.
Om vi någon gång var hungrig, så var hon 4 ggr så hungrig (4 barn).
När jag kom upp i tonåren vände jag ifrån att ha varit en jätte blyg liten sak som bara var otrevlig och var ute och slogs.
Jag fick göra ADHD ( inget jag är stolt över) test, mina lärare i Säffle (bytte från Jättesten, bråkade för mycket  där.) tyckte jag behövde det.
Om jag har ADHD?
Nej, koncentrationssvårigheter och då psykiska besvär som jag tog ut på någon när jag fick tillfälle.
Nu får ni inte missförstå mig, jag slängde mig inte över någon och startade bråk.
Ofta var det mina vänner som hamnade i trubbel och jag försvarar alltid mina nära och kära.
Men jag tog alltid tillfälle i akt, det ska jag inte sticka under stol med.
Istället för en smäll blev det ett par.
Jag fick gå en aggresions kurs som heter ART för att lugna ner mig, och den funkade.
Tyvärr lite för bra, nu är jag istället mer tillbakadragen och blyg.
Vilket gör att många tycker att jag är bortskämd.
Människor som hackar på mig, kommer med kommentarer som jag vet inte är snällt menat, tro mig jag känner direkt när någon inte tycker om mig så blir jag så otroligt osäker.
Men ska man jobba med någon så får man helt enkelt fortsätta försöka, försöka visa sitt rätta jag.
Inte lätt ska jag säga, när folk tar saker för givet om mig.
Jag hoppas ni fått en uppfattning om mig, och hur jag är som person.
Idag älskar jag mitt liv, ni har  ju sett kort på min absoluta kärlek. Sonen så klart :)
Ronnie har gjort så himla mycket för mig.
Och för det är jag honom så himla tacksam!

Nu stannade vi, här ska sovas :)




Kommentarer
Postat av: Mamsen

Jag är så stolt över att vara mamma till er alla 4. ALLA trodde att det skulle gå åt fanders för er, men istället har det faktiskt gått bra för er, det har varit mycket jobb för oss alla, men nu får vi lönen. Du ska inte bry dig om att folk pratar o hittar på en massa saker, du vet själv vad som är sant o inte. Vi har egentligen aldrig varit accepterade i Grums, men vi har ju desto fler kompisar utanför. Sträck på ryggen o gå stolt fram i livet, ni har visat att det går att få ett liv trots "taskig barndom". Bortskämd kan man inte bli av kärlek. pusspuss

2009-07-07 @ 09:04:39
Postat av: Mamsen

Sträck på dej o gå med högburet huvud i livet. Ni 4 barn som alla trodde att det skulle gå åt fanders för, har visat att det går att skapa ett bra liv trots en "taskig" barndom. Ni har inget att skämmas över, vi var dömda på förhand i Grums, men det är glömt o vi har kompisar utanför. Låt folk prata, du vet själv vad som är sant o inte. Jag är glad att ni har klarat er trots allt. Vi har en gemenskap som många avundas över o den är jag stolt för. Pusspuss

2009-07-07 @ 09:39:54
Postat av: Jannika

Herregud. Jag kände igen mig som fan i din beskrivning om ditt liv. Men hos mig tar det mamma med alkohol Och även droger. Starkt att du står starkt på benen idag och har en sån fin famil. Var stolt över dig själv och det du har skapat i ditt liv. För det är stort. Kram på dig hoppas ni har en bra resa!

2009-07-08 @ 21:34:59
URL: http://jannikathea.blogg.se/
Postat av: Malin

Vet du vad jag tror? Jag tror det är din osäkerhet som gör att du tror att det pratas om dig, och att du själv upplever dig som konstig. Det handlar mycket om självförtroende. Ärligt talat tycker jag mig flera gånger se din osäkerhet skina igenom, men jag ser också att du biter ihop och försöker ändå. LIvet är inte alltid enkelt. Alla har vi med oss händelser i bagaget som varit svåra för oss, men kanske har det varit nödvändigt, för vi har ju lärt oss massvis av saker på vägen också, eller hur? Jag ser också en förändring hos dig, sedan du fick din lille bebbe. Du har mognat, du ser säkrare ut och är lycklig! Det riktigt lyser om er när du är på promenad med famuljen... Håll huvudet högt, var stolt, för det finns bara en enda som du, du är unik!



Kloka ord till dig:

Gör vad du kan,

med det du har

där du är

det är gott nog.....



Kramiz M

2009-07-09 @ 22:34:43
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Susanne

man ska inte vara normal tessan :) blir alldeles för tråkigt då. och jag tycker jättemycket om dej, även fast du är lite konstig :)



sen om det andra vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att du har blivit en jättefin människa trots det.



hörde förresten att du hade härmat oss och köpt en mysdress :P haha

2009-07-10 @ 13:01:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0