lelvisen

Det riktigt dundrade igår, och det var så skönt!
Regn, åska och blixt.
En urladdning som behövdes verkligen!
Ja, dessa 2 veckor har vi spenderat hos antingen Ronnies mamma eller morbror eftersom att lägenheten blir på tok för varm.
Det har varit riktigt jobbigt för mina små killar nu.
Elvis har inte ens orkat busa med sin blå! (en leksak som han inte kan leva utan :))
Wille har bara haft blöja på sig och legat i skuggan, där han mått riktigt gött :)
Vi har turats om när Wille varit vaken, om att få sola och så alltså.
Men jag är så trött!
Wille har börjat jaga mig på nätterna, så på morgonen så ligger jag längst ut på kanten, med en Wille kletad emot mig :)
Och eftersom han vänder sig åt alla möjliga håll så är jag så rädd att han ska fastna på mage med ansiktet neråt eller mot min kudde.
Så jag sover helt enkelt utan kudde och vaknar flera ggr på natten för att hålla koll på honom!
Jag vet att jag är en hyper nervös mamma, men jag är så rädd om honom!
Det finns ingenting i hela världen som betyder så mycket för mig som han gör.
Han är det bästa som någonsin hänt mig.
Min lille skit, som har börjat asgarva och töla hur mycket som helst.
Det är så härligt när han skrattar, han skrattar så han kiknar =)
Han brukar stå på min mage och bara titta på mig och le.
Hur underbar som helst.
Det blev ingen husbils semester eftersom husbilen gått sönder på någe vänster.
(Ska vara glad om jag vet vad en motor är för någe liksom! )

Men det har varit grymt skönt att ha haft älsklingen hemma i 2 veckor, bara 2 kvar nu :(

nej, nu ska vi väl försöka hitta på nåt.

Ska försöka sätta mig ner och skriva lite oftare :)


Min lille älskling har även börjat greppa saker med händerna.
Han har en sån där grej med massa kulor i, i bilen vid fötterna som är himla kul att sparka på, för den låter ju då.
Men sötast är han när han pruttar och så ler han som bara den för att det var nåt som låt! :)
Lik pappa. :)

Snart dags för 3 månaders sprutan, och jag är så glad över att älsk har semester så han kan vara med.
För när min lille älskling gråter, så händer det ofta att jag med blir alldeles tårögd.
Och skriker han när han får sprutan så kan det hända att jag blir sur på den som ger den.
Jag vet, det är inte bra.
Men jag gör allt för min lille kille, och sprutan är ju för hans egen skull men blir han jätte ledsen och får ont så fäller jag alla taggarna utåt och lär med all sannolikhet ge den som ger honom sprutan en blick som säkert inte är snäll.
Är jag knäpp bara för det?